Idag var jag tillsammans med min fru och skulle köpa prinsessor. Jag lutade åt Daffodil och min fru åt Brichardi. Till saken hör att jag har haft N. Brichardi i omgångar, dels som tonåring och dels i början på min och min frus bekantskap.
Med andra ord så är Prinsessan av Burundi en gammal kärlek hos min fru. Hon fick alltså äran att välja vilken typ av prinsessa vi skulle ha. Hos den lokala handlaren (Guldfisken i Kalmar) så stod vi och tittade tindrande in i ett akvarium med "prinsessblandning". Fru B fastnade direkt för den klassiska Brichardin och jag höll med. I väntan på att få hjälp så studerade vi fiskarna. Min tanke var att köpa fem och låta dem para ut sig. Det är dock lite tråkigt att stå där med tre firrar "över" till slut. Dessutom är en av höjdpunkterna att försöka se ett "säkert par" i myllret av trångbodda fiskar. Jag fastnade för en hane på cirka åtta centimeter med sönderbiten analfena. I närheten av honom tyckte jag mig ana en hona på sex centimeter som höll sig i hans närhet. Hon fick ett tjuvnyp då och då men det kändes ändå "rätt". I konkurrens med honom gick tre hanar med felfria fenor som var en-två centimeter större. Tufft val! Dessutom gick det en liten hona på 3-4 centimeter som det var svår att bestämma vilken roll hon hade.
Det slutade med att jag valde att köpa hanen med sönderbiten fena och den stora honan och skippa fegisvarianten på att köpa fem stycken. Vilken häftig känsla (triumf) att komma hem och stoppa ned fiskarna i karet och se att de verkligen gillar varandra. Det är ett av akvariehobbyns stora ögonblick att försöka klura ut, och lyckas, att se vilka som fungerar ihop bland trettio andra fiskar!
Känner ni igen känslan?
Med andra ord så är Prinsessan av Burundi en gammal kärlek hos min fru. Hon fick alltså äran att välja vilken typ av prinsessa vi skulle ha. Hos den lokala handlaren (Guldfisken i Kalmar) så stod vi och tittade tindrande in i ett akvarium med "prinsessblandning". Fru B fastnade direkt för den klassiska Brichardin och jag höll med. I väntan på att få hjälp så studerade vi fiskarna. Min tanke var att köpa fem och låta dem para ut sig. Det är dock lite tråkigt att stå där med tre firrar "över" till slut. Dessutom är en av höjdpunkterna att försöka se ett "säkert par" i myllret av trångbodda fiskar. Jag fastnade för en hane på cirka åtta centimeter med sönderbiten analfena. I närheten av honom tyckte jag mig ana en hona på sex centimeter som höll sig i hans närhet. Hon fick ett tjuvnyp då och då men det kändes ändå "rätt". I konkurrens med honom gick tre hanar med felfria fenor som var en-två centimeter större. Tufft val! Dessutom gick det en liten hona på 3-4 centimeter som det var svår att bestämma vilken roll hon hade.
Det slutade med att jag valde att köpa hanen med sönderbiten fena och den stora honan och skippa fegisvarianten på att köpa fem stycken. Vilken häftig känsla (triumf) att komma hem och stoppa ned fiskarna i karet och se att de verkligen gillar varandra. Det är ett av akvariehobbyns stora ögonblick att försöka klura ut, och lyckas, att se vilka som fungerar ihop bland trettio andra fiskar!
Känner ni igen känslan?
Kommentar