Splittrat hästnospar?

[Per B]

Hej. Nu behöver jag lite råd igen.

Jag har i tidigare tråd berättat att jag köpte ett lekpar, E. Cyanosticus, där honan gick med rom i munnen. De klarade hemresa, inkoppning och det nya akvariet bra. Honan höll rommen och hanen tog över en vecka senare. Han släppte ut ynglen efter elva dagar och allt var frid och fröjd. De har hela tiden varit mycket trevliga mot varandra och en vecka senare lekte de igen. Jag såg leken och räknade till minst nio romkorn. För cirka två dagar sedan borde honan ha lämnat över till hanen men jag tror inte det blev så. Frågan är om någon av dem har yngel i munnen nu, det ser inte så ut.

Nu till mitt problem: Igår upptäckte jag att honan simmade lite "snett". Inte hela tiden men ganska ofta. Jag trodde först hon var sjuk men sedan tyckte jag mig se att hon simmade på det sättet framförallt när hanen var i närheten. Jag tolkade det då som undergivenhet. På kvällen såg jag att han jagade henne lite. Idag kan jag konstatera att han är ganska elak. Han jagar henne inte hela tiden men han letar upp henne med jämna mellanrum och jagar henne tills hon lyckas gömma sig.

Jag har läst att paren kan splittras trots att de tidigare varit mycket harmoniska. Stämmer det? Finns det något jag kan göra för att rädda situationen och få paret att fungera igen?

De går tillsammans med 21 Duboisi i ett 385-liters. Det finns skapligt med stenrösen och gömslen.

[Cutekid]

Jag har upplevt precis det du skriver Per. Varje gång mina gamla hästisar hade lekt och släppt ut ynglen så blev det bråk och hanen jagade honan. Så höll det på i ett par dagar och sen blev det fred och de lekte. Jag tror det uppstår bråk för att hanen vill leka direkt och att honan inte är mogen för det. Läser man om hästnosar i gamla artiklar osv så brukar de ibland i naturen (och akvariet) leka igen då hanen fortfarande går med ynglen i munnen. Det kan ju vara så att honan inte har ätit upp sig ordentligt.

Mvh

[ozric]

När jag hade Eretmodus 1:a gången,för ca 5 år sen fick jag efter mkt omochmen ett harmoniskt par utav 4 inköpta. Dessa lekte 2 ggr och hanen fick spotta i ett 60 liters kar bägge gångerna. Men när jag tillförde honom till honan igen i 540 den 2:a gången var han som förbytt. Jagade & slog sin hona tills hon dog. Något förvånat,ty de hade varit ett mkt harmoniserande par.

Just för tillfället har jag 3 par Eretmodus.2 par går i 2-meterskaret med troffar och leker då och då men jag har aldrig sett att hanen tagit över ruvningen utan snarare när det blivit dags för det har han ist spöat sin hona. Detta har hänt det ena paret 4 ggr nu och jag har gett upp att få yngle av dem.

En rätt rolig parentes dock om paren i 2-meterskaret;De båda paren har varsin hälf av karet som de försvarar idogt ifall nån av det andra paret kommer för nära. De hjälps även åt att försvara sin hälft-alltså de slåss två och två vilket är jävligt tufft att se. Påminner om bilden på Thorychtis-bilden i 1:a "Ciklidboken".

Ingen större hjälp i detta ego-inlägg men när jag har kommit dragandes med Eretmodus-problem har hjälpen även då varit föga. En nyckfull firre vars beteende inte alltid kan analyseras,verkar det som.

[Per B]

Aha! Det låter lovande Cutekid. Då är det alltså inte kört, skönt!

Jag trodde att ett fungerande par alltid var så trevliga mot varandra som mina har varit. Då kanske det till och med är så att hanen har tagit över ynglen? Det är svårt att se om han har något i munnen för han är så stor så han kan "svälja" en hel del.

Tack för svaret, jag håller tummarna!

[Per B]

Ozric, du har inte så bra svar som Cutekid. Dvs nu blir jag lite orolig igen.

Ändå är det lärorikt att höra hur andras fiskar betett sig. Jag känner igen lite av det du säger: Jag hade nämligen en känsla av att honan har velat lämna över ynglen till hanen men han har inte velat ta emot dem denna gång. Det är som sagt inte något jag direkt sett och kan peka på, bara en känsla när jag studerat deras samspel tidigare i veckan. Verkar jag virrig så beror det på att honan inte haft mycket till hakpåse denna gång (trots minst nio ägg) och redan direkt efter lek var det svårt att se att hon verkligen hade munnen full. Efter förra leken var hon betydligt mer svullen.

För övrigt kan jag berätta att de små ocellatus-gangstrarna som jag berättat om tidigare har blivit utkastade ur akvariet med hästnosar/dubbar. Igår upptäckte jag två överlevande hästnosyngel på c:a en cm (dvs från förra leken). Nu har deras chanser att växa upp ökat med sisådär 5-600 %.

[Jonas E]

Jag har haft "harmoniska" hästnospar som gett yngel flera gånger. Mina E.cyanostictus fungerade finfint om jag hade en tredje hona instängd i en nätbur som "aggressionsavledare" och kunde leka flera gånger. När jag tog bort aggressionsavledaren gick det såklart åt skogen och hanen hade slagit ihjäl sin hona. De kan slå ihjäl varandra på 20minuter - en veckas tid. Trixiga små fiskar...måste skaffa sådana snart! =)

[Per B]

Jag har läst om ditt trick med buren tidigare Jonas. Smart, men det känns lite oestetiskt med en bur i och med att det är ett "sällskapsakvarium". Skulle jag odla i källaren kunde jag tänka mig det trickset.

Nu får jag istället hantera moment 22-problemet: Honan måste, trots att hanen hetsar henne, äta upp sig och komma i lekform så att hanen slutar hetsa henne. Det problemet minns jag från malawi-tiden.

[Jonas E]

Ja, det var inget jätteskoj trick direkt men det gav mig några kullar. Lite dum som man är så sålde jag dem istället för att behålla en fin grupp tills mig själv....

[PatrikMalmo]

Har aldrig haft Hästnosar själv, men när det gäller Jullar är det där med splittrade par ett rätt välkänt fenomen. En del Tanganyika verkar helt enkelt funka på det viset. Eller så är det så att vi människor för över lite väl mycket från oss till firrarna och tänker att ett harmoniskt par är ett harmoniskt par, när firrarna i naturen kanske är haremlekare eller byter partner oftare än vi tror. Eller så lever de tätt i naturen, och har därmed många grannar att spöa upp. Jonas tips med en extra hona antyder ju något. Lurigt, men skoj att trixa med.

Mycket gömställen är ett trick, tror jag. Verkligt mycket gömställen menar jag. Av en slump blev ett 150-l kar i gamla lokalen inrett med hela botten täckt av keramikrör, krukor och skiffer, allt staplat om vartannat. Däri släpptes fem J. transcriptus för att para ut. De hade tidigare gått i ett större kar (250-l) men med färre gömställen, och då varit sex (en blev ihjälslagen rätt kvickt och det var alltid någon som fick "hänga i hörnet"). Nu blev det inget par av dem i det karet, men ingen blev ihjälslagen under de månader de gick där. Ingen hängde heller någonsin i hörnet. Såg många fighter och jakter, men det var enkelt för en jagad firre att slinka in någonstans och gömma sig.

Det var en tråd uppe med bilder från Tanganyika-sjön förra veckan, och där fick jag lite mer stöd för min "tes" - jäklar vad många gömställen det finns i de naturliga rösena.

Hilsen,

P

[ozric]

Kan berätta om mitt 3:e Hästnospar som har varit krångliga att "få ihop". De gick förut tillsammans med de andra två paren i 2-meterskaret men togs ur efter lite kiv,inget allvarligt dock. De fick sen husera i 375:a med 30-talet troffar på uppväxt. Men nåra parband fick jag då aldrig se! Nu när jag släppt tebax hanen för 4:e gången (ja,han åker ut ögonaböj så fort jag ser honan med blåtira bakom pumpen) verkar det funka mkt bättre. Honan spänner så elegant inför hanen och nafsar honom på sidan om kropeen vilket jag ser som en slags invit.Och hanen verkar falla för det. Det har inte jagats eller så på två dar nu! Kanske kan det bli nåt denna gången.... fort. förljer....

[PatrikMalmo]

ozric,
helt sant, bara något jag inte tänkt på att kommentera innan - det är en klassiker att separera könen innan odling av väldigt många firrar, inte bara ciklider. Blir lite mer drag i dem när de väl kommer ihop igen då.

Hilsen,

P

[Per B]

Jo, det är nog så att vi har en tendens att föra över våra känslor och vårt sätt att vara på våra fiskar. Men djuren är ju också människor - i fablernas värld!

Hur som helst, i min fiskvärld så är min hane och hona återigen det perfekta paret. De simmar hand i hand igen. Nåja, inte riktigt, men efter två dagar blev det lugnt på jagandet och igår höll de sig nära varandra igen. Hanen är snyggt orange och honan mörknar mer och mer så nu leker de förmodligen snart igen.

Då vet jag vad som gäller: För det mesta harmoni (om man har en jäkla tur) men sedan kommer ett par dagar då och då när honan kan behöva gömma sig och komma undan.