Hur mycket påverkar ph/kh fisk/rom/lek?

[wofflan]

när det gäller att få ett lekpar att fungera tror jag inte att man skall ge upp förän alla ens ider är testade, ofta är det något enkelt som saknas (bara man kommer på vad det är).
Det här med hur mycket som yngeln "lär sig" av att få växa upp med föräldrarna skulle vara kul att reda ut. Jag tror dock att inavel kan vara en viktig förklaring till att akvariestammar inte längre tar hand om sin avkomma, därför skulle ett kul försök vara att starta med VF avelsdjur i två likadana kar och sedan föda upp de yngel man får i det ena karet artificiellt och låta yngeln i det andra karet gå kvar hos föräldrarna. Sedan kör man på så i rätt många generationer. Ett annat interesant försök skulle vara att starta med väldigt många kar och VF avelsdjur och sedan sätta upp ett avelsschefa så att man aldrig avlar på syskon i något av alternativen.

[Johan1]

Grunden när man leker fisk från mjuka vatten är först och främst att det skall vara rent och stabila vattenvärden. Gått om vattenbyten helt enkelt. Sedan om man vill ha bättre resultat (större kullar) vill jag rekomenderar att man filterar över torv. Sedan när man vill bli mera avancerad blandar man ut vattnet med lite r/o. Men då måste man veta vad man sysslar med.

Det är skillnad när jag lekte scalarer senast så la jag hela kullen som peru scalarerna la i nästan rent r/o vatten. Massor av yngel. Sedan fick jag slänga typ 95% för jag orkade inte ta hand om alla. Då kan man ju fråga sig vad vitsen är...

[Kalle-Maja]

Nu låter det så där lätt igen. Jag har rent och täta vattenbyten. Stabilt blir det då rakt inte då mitt vatten buffras upp med nån ostabil lösning(X-hydroxid?) som gör att vattnet snabbt går från 8,4 till strax under 7. Har stockholmsvatten med kH3 och lite rötter. Mitt problem är inte kullstorlek eller könsfördelning, snarare avsaknad av sexuell aktivitet(ja, inte mitt problem alltså utan fiskarnas:-). Vad jag menar är att det inte räcker med täta vattenbyten för att leka mjukvattenfiskar.

[PatrikMalmo]

Linda,
visst handlar det om inredningen också. Det finns som sagt mycket att säga om det här. i ett rätt inrett kar tar firrarna mindre revir. Kan ändå bli problem när reviret blir "flyttbart". Har tidigare odlat en del Pelvicachromis, och där har ofta hela yngelskocken dragit iväg på födosök runt hela karet när de växt till en viss size. Jag minns annars inte hur bågfensciklid-honan gjorde med avkomman, det är säkert drygt 20 år sedan det hände.

wofflan,
jag tror (observerar tror) att inavel är klart överskattat som orsak till många saker. Minns ett föredrag av Pinter där han beskrev hur han ville kolla just inavelsfaktorn på utseendet - han köpte ett gäng kassa Scalarer i en butik och skötte dem sedan som guldklimpar. Resultat: snygga, fullt utfärgade och formade Scalare-yngel. Säger iof inte så mycket om yngelvården, vet inte hur han gjorde där. Att matning och vattenkvalitet spelar mycket större roll för odlingsresultaten än inavel är jag i vart fall övertygad om. Osvuret är bäst, och frågan var ju egentligen om yngelvården. Testa alla sina idéer är i vart fall bra. Lite intressanta upplägg till experiment också, den dagen man har tid och plats.

Johan,
vitsen i många yngel är väl just att få reda på hur man bäst odlar firren man är intresserad av. Även om du kastade många yngel så får jag hoppas du valde ut de snyggaste och sparade dem - med fler yngel så har man ju mer att välja på.

Kalle,
vattenvärdena låter väldans skumma, helt klart. KH på 3 och pH på 8,4 är klart onaturligt. Fast bra för vattenverket och miljön. Bara inte en del akvariemiljöer... förmodligen avhärdas vattnet med lut, vilket leder till ett duktigt överskott på hydroxidjoner. Finfint för att höja pH, men buffertkapaciteten ryker all världens väg. Låter som om det vore en klok idé att förbereda vattnet i en större hink/dunk/tunna innan vattenbytena. Om du kommer undan från pH-svängningarna kanske det händer grejer.

Hilsen,

P

[Kalle-Maja]

Jag tycker genetik verkar jättesvårt men har i alla fall fattat att effekterna av inavel inte kan förklaras av nån matematisk genetik. Scalaren, som än en gång fick stå modell för ett problem med genetisk förklaring, visade oxå ännu en gång att linjeavel inte behöver vara ett stort problem. Biologiska förklaringar känns starkare och i fallet avel finns ju urvalskriterier som bör variera med t ex revirstorlek, geografiska rörelser förklarade av varierad födotillgång eller andra främst födoorienterade parametrar. Varg, som är relativt känslig för (l)in(je)avel, och gepard där alla är nära släkt är goda exempel på intressanta olikheter. Människan...Ojdå, där gick jag tydligen igång:-) Fredag och min vita månad är slut...

[Linda A]

Tycker att det har varit väldigt intressant att läsa genom alla era olika svar/åsikter.