Någon gång när jag får möjlighet att arrangera mina akvarier på ett samlat ställe skulle jag vilja bygga ett system för ”automatiskt” vattenbyte.
Påfyllnadsbiten har jag ganska bra koll på tror jag, och den kan man vänta med att utveckla. Bara det att få ett automatiskt avlopp som möjliggör direkt påfyllning utan att behöva tömma ur vatten först vore en klar förbättring.
Därför kan jag tänka mig att vänta med automatiken i den änden och inledningsvis fortsätta med slang direkt från kran.
Men någon forma av breddavlopp vore bra att börja med.
Då undrar jag varför de breddavlopp jag läser om på nätet oftast bygger på ett hål i hörnet av bottenskiva som avskärmas av en glasremsa som bildar en trekantig behållare i hörnet av akvariet?
I Back to Natures bok om Diskus kan man på flera bilder se hur breddavloppet är ett PVC-rör kopplat direkt till en sidoruta på akvariet i den höjd man vill ha vattenytan.
Det verkar onekligen smidigare att bygga, snabbare och mindre material. Vad är nackdelarna, och varför gör inte fler på det viset?
Synpunkter, ideér och länkar?
MVH. Tomas J
Påfyllnadsbiten har jag ganska bra koll på tror jag, och den kan man vänta med att utveckla. Bara det att få ett automatiskt avlopp som möjliggör direkt påfyllning utan att behöva tömma ur vatten först vore en klar förbättring.
Därför kan jag tänka mig att vänta med automatiken i den änden och inledningsvis fortsätta med slang direkt från kran.
Men någon forma av breddavlopp vore bra att börja med.
Då undrar jag varför de breddavlopp jag läser om på nätet oftast bygger på ett hål i hörnet av bottenskiva som avskärmas av en glasremsa som bildar en trekantig behållare i hörnet av akvariet?
I Back to Natures bok om Diskus kan man på flera bilder se hur breddavloppet är ett PVC-rör kopplat direkt till en sidoruta på akvariet i den höjd man vill ha vattenytan.
Det verkar onekligen smidigare att bygga, snabbare och mindre material. Vad är nackdelarna, och varför gör inte fler på det viset?
Synpunkter, ideér och länkar?
MVH. Tomas J
Kommentar