Mina guppisar är roligare!

[deelay]

En sak som jag märkt hos Protomelas Virgatus (ej mbuna iof) är att om dom har haft ett revir väldigt länge typ kanske 1-2 år och sedan blir av med det så verkar dom tappa livslusten, dom tynar sakta bort under en 2-3 månaders period, detta har hänt mig 2g nu just hos den arten men alldrig hos någon annan art jag hållit

[Ola Svensson]

Jag kan tanka mig att de branner sitt allra sista krut pa att behalla reviret och inte sparar nagot for overlevnad och "come back". Mina Paracyprichromis nigripinnis (stoort gang hanar) forsvann nar de forlorat reviret! Jag hittade lite ben ibland. De maste alltsa ha dott valdigt snart efter att ha tappat det. Dessa visade for ovrigt upp ett fullt beteende trots mycket fisk: Tre hanar holl revir, de andra 20-30 fiskarna gick i ett "stim" och holl inte revir. Det konstiga var alltsa att en hane som tappade revir inte anslot sig till stimmet.

Igen har vi en stor skilnad mot centralare som, om de tappar reviret, far en ny chans nasta ar. De borde rimligen inte forsvara det till det bittra slutet utan spara sig lite.

[FI]

citat:Ursprungligen skickat av Ola Svensson

Du har fixat ett klassikt haremparningssystem som ar vanligt hos t ex Apistogramma. Detta visar hur plastiska parningssystem ar! Ta t ex doovin som har uteslutande maternal vard i den dar kratersjon.

Jo jag har läst om dovii angående detta och alltid tyckt det var ett intressant beteende, däremot har jag aldrig läst att jaguarciklider skulle bete sig på ett liknande sätt, men de kanske de gör då. Väldigt intressant i alla fall. Och det var en ren chansning från min sida att spara flera honor, överallt står det att de är parbildande så jag sparade egentligen bara honorna för att hanen skulle få lite mer tid på sig att välja rätt hona. Sedan valde han aldrig hona. Han bara fortsatte byta. Lek efter lek.
Men jag har haft lite flyt också, framför allt att honorna är jämnstarka och så gott som identiska storleksmässigt. Jag kan tänka mig att det hade sett annorlunda ut om en hona hade vuxit sig större och starkare och dominerat de andra.

[specmats]

angående aggressivitet och revir så har jag märkt att skillnaden mellan olika arter/släkten är ganska stor inom mbunas, som att många pseudotropheus tar revir och behåller dessa konstant medan melanochromis inte alls tar revir på samma sätt-dom tar tillfälliga revir och ibland knappt det och därför tycker jag att just melanochromis passar mycket bra i större grupper där aggressionen fördelas men att hålla ex.zebra på det sättet kräver mer plats,en el flera hannar tar konstanta revir och sen blir det en liten del kvar för de svagare, som när jag hade en stor grupp auratus så tog knappt hannarna alls revir utan lekte lite varstans och hela gruppen bildade en social hirarki som var mycket intressant att studera, Ad Koning skriver ju oxå att melanochromis inte är speciellt benägen att ta revir och nånting att tänka på kanske..

[Ola Svensson]

Det jag skriver handlar om zebrakomplexet (Malawi) samt Pundamilia (Viktoria) och orsaken ar att min erfarenhet/kunskap ar mycket begransad nar det galler de andra. Melanochromis ar kanske en battre "dither" i mitt forslag ovan dar tre zebrahanar far ta revir.

3 x 1+3 zebra och/eller labeotropheus, 10 Melanochromis, 1+2 Oreochromis i en balja pa minst 2 meter? (inte ens 30 fiskar alltsa)

Jag ar en ut i fingerspetsarna hypotetisk akvarist just for tillfallet

[Taco]

Olas senaste hypotes tycker jag var ytterst realistisk. 3 + 9 zebra plus kanske ytterligare en "3 + 9-grupp" (av vilken art som helst) plus någon eller några icke-mbunas i 1 + 2-förhållande i ett 720. Det låter som mina senaste tre Malawi-akvarium. OCH det fungerar alldeles utmärkt. Om något så har jag ökat antalet honor ytterligare, för det är så jobbigt att skaffa nya vuxna honor när de gamla är slutkörda av övererotiska hannar. Jo, de blir ytterst lekbenägna när man håller dem på detta sätt. Tillsätt sedan mycket sten som bildar grottor och gömställen så har man ett verkligt intressant akvarium att studera i åratal.

[Tajga]

Får börja med att säga att jag har följt det här forumet ganska länge, och fått många ovärdeliga råd. Därför jag är det extra kul att man för en gångs skull faktiskt kan tillföra något till en tråd!

Vi köpte också Mbunas för att dom var "coola" och hade snygga färger, men när vi kom hem insåg vi att det definitivt inte var några guppies vi köpt.. De har alltid varit aggressiva, revirhävdande och uppvisat intressanta beteenden. Nu har vi 2+3 C. Afra, 3+3 golden, 2+2 korallzebror, 2+3 Perlmutt, en ensam elongatus Mpangahanne (som blivit "över") samt 1 gibbiceps i ett 325 l. De två afrahannarna har delat upp akvariet mellan sig, de är klart aggressivast följt av den största Perlmutthannen som lyckats sno till sig ett revir i ett de bakre hörnen. Afrahannarna patrullerar revirgränsen hela tiden, och blir mycket missnöjda om "deras" hona smiter över till konkurrentens revir. Sen har dom givetvis ganska hårda duster med Perlmutthannen, och med gibbicen som försvarar sig förvånansvärt bra! Den dominerande korallzebrahannen är också förhållandevis tuff, men tycks inte vilja etablera revir. Goldenfiskarna är relativt lugna, simmar mest omkring och ser snygga ut.

Så visst kan även den de mest färglada mbunorna bete sig som "riktiga" fiskar och vara mer än bara förbaskat snygga att se på!

[Kalle-Maja]

Välkommen Tajga! Nu börjar ju t o m malawisnack låta spännande