Naturlig biotop

Lever i den sedimentrika klippbiotopen på ett djup mellan 1-15 meter. Lever tillsammans med arterna A. compressiceps & A. fasciatus.

Föda

De söker igenom sin biotop efter små fiskyngel och ryggradslösa djur. Tack vare sin kroppsform, som är hög och sammanpressad, har den specialiserat sig på att ta sig in i smala klipp- och stensprickor för att där finna sitt byte. De är utrustade med ett kraftigt "fjällpansar" som skyddar dem från skador då de attackerar större cikliders ägg eller yngel. De matas med lite kraftigare foder typ räkor, Mysis och musselkött, vilket behövs för att honorna ska komma i lekkondition men äter gärna det som erbjuds såsom långsamt sjunkande pellets eller flingfoder.

Könsskillnad

Man könsbestämmer denna art lättast genom att jämföra fiskarnas könsöppningar med varandra. Hos vuxna djur har honan en betydligt mera rundad och vidare könsöppning än hanen, honorna är även klart mindre i storlek.

Akvariemiljö

För att likna den naturliga biotopen kan akvariet inredas med mycket stenar som bildar grottor där den kan känna sig trygg. Genom att placera snäckskal inklämda mellan stenar efterliknas artens naurliga lekplatser. Akvariet bör innehålla gömställen i form av sten- och klippformationer samt någon snäcka för honan att gömma sig i utan att hanen kan nå henne. Ett vatten med temperatur av 26 grader och med ett pH omkring 8,0 passar denna ciklid allra bäst.

Beteende & lek

I naturen uppträder denna ciklid ensam inom sitt område, de ses endast tillsammans i par vid lek och under yngelvården. Vid lek tar honan ett revir i en snäcka eller smal klippskreva, därinne lägger hon sina ägg som hanen befruktar utifrån öppningen på boplatsen. Honan stannar inne hos äggen under ca 10 -12 dagar för att skydda dem från eventuella angrepp, och för att plocka bort ägg som möglat.

Allmänt

Har fått sitt namn från det latinska ordet calvus vilket betyder kal och syftar till det fjällösa huvudet. En lugn ciklid som man bäst håller tillsammans med andra lite mera stillsamma fiskar från samma biotoptyp. Man måste dock tänka på att detta är en romrövare som kan braka rakt in i ett lekpars äggläggande för att snappa åt sig ägg som läggs.

Litteratur

Poll, Max. 1978. "Contribution à la connaissance du genre Lamprologus Schth. Description de quatre espèces nouvelles, réhabilitation de Lamprologus mondabu et synopsis remanié des espèces du lac Tanganika". Academie Royale de Belgique, Mémoires de la Classe des Sciences. (Serie 5).

Colombé, Jean & R. Allgayer. 1985. "Description de Variabilichromis, Neolamprologus et Paleolamprologus genres nouveaux du Lac Tanganyika, avec redescription des genres Lamprologus Schilthuis, 1891 et Lepidiolamprologus Pellegrin, 1904". Revue Française des Cichlidophiles. (49).

Herrmann, Hans-Joachim. 2002. "Cichliden-Lexikon, Teil 1: Buntbarsche des Tanganjikasees". Dähne Verlag, Ettlingen, Germany.

Konings, Ad. 1998. "Tanganyika Cichlids In Their Natural Habitat". Cichlid Press.

Poll, Max. 1985. "Description de Xenotilapia flavipinnis sp. n. du lac Tanganika (Pisces, Cichlidae)". Revue de Zoologie et Botanique Africaines.

Staeck, Wolfgang. 1977. "Cichliden". Verbreitung-Verhalten-Arten Band II .Prefium Verlag.