Otopharynx lithobates

Släkte: Otopharynx
Art: lithobates
Grupp: Haplochromis
Beskrivning: Oliver
År: 1989
Tidigare vetenskapligt namn: Haplochromis lombardoi, Otopharynx walteri
Geografiskt område: Malawisjön
Typlokal: Malawisjön vid Thumbi West-ön.
Utbredning:
NCS Artbeskrivning: Hans Appelskog, 2013-01-04

Naturlig biotop

Malawisjön, Afrika. Förekommer vid ett flertal lokaler; Mumbo, Thumbi West, Zimbawe Rock, Chinyamwezi samt längs kuststräckan mellan Domwe Island till Monkey Bay. Den lever i övergångszonen mellan klipp- och stenbiotopen. Där tar hanarna revir i grottor ända ner till 30 meters djup.

Föda

I naturen lever fisken av ryggradslösa djur som de plockar ur sanden, eller ifrån sedimentlagret på stenarna. Mata helst med ett fiberrikt foder,gärna flera gånger om dagen, undvik kraftigt foder typ oxhjärta eller röda mygglarver.

Könsskillnad

Hanen har mörkblå eller blå med rödorange till gul ryggfena, detta beroende på vilken geografisk ras det tillhör. Vid Monkey Bay förekommer de hanar som har en vackert rödorange ryggfena, medan en hane från Zimbawe Rock är lysande gul i ryggfenans övre del.

Honan är brunbeige med mörka fläckar längs kroppssidan, honorna är likartat färgade på alla lokaler. En hane blir även betydligt större och kraftigare jämfört med honan.

Hanen kan bli 14 - 15 cm, honorna ca 8 - 10 cm.

Akvariemiljö

O. lithobates håller man lättast i ett akvarium som inte är alltför litet, ca 300-400 l rekommenderas, då hanarna kan vara stridiga sinsemellan.Interiören bygger man upp för att efterlikna den naturliga så mycket som möjligt; dvs med grottor för hanarna och gömställen för honorna att komma undan den ibland alltför enträgna uppvaktningen från hanarna.

Vattentemperatur på 26 C och ett pH på omkring: 7,8 - 8,0 samt regelbunda vattenbyten är betydelsefullt för denna art, liksom för de flesta andra ciklider från denna biotop.

Beteende & lek

O. lithobates är en grottlekare i sin naturliga miljö, hanarna har små revir i anslutning till en grotta som försvaras gentemot artfränder. Däremot kan utrymmet i grottan delas med någon hane ur Aulonocara- eller Stigmatochromis-släktet, som även de tar ett revir på ett likartat sätt.

Honan ruvar ägg och ynglen i munnen och släpper dessa efter ca 20 dagar. Ynglen är frisimmande relativt små och kräver ett stabilt rent vatten och regelbunden utfodring med t.ex. nykläckt Artemia för att tillväxten skall ske allra bäst.