Afrika, Malawisjön. Den finns i hela sjön, dock är den vanligare i de södra delarna. Här finns den företrädesvis i grunda, lite dyiga biotoper några stenar här och där.
Detta är en rovfisk som bör ha en relativt stor andel räk- eller fiskkött i sin räkmix.
Stora hanar kan bli upp till 25 cm långa, honorna vanligtvis mindre. När fiskarna inte leker är det svårare att skilja könen åt. Dock har hanen en blåare grundfärg och rödare analfena. Under lektiden färgar hanen om till klarblå kropp med röd analfena.
Ett stort akvarium, gärna två meter långt, är att föredra liksom god vattencirkulation och ett vatten med ett pH på 7.5 till 8.5 och ett KH över 10.
Hanen kan vara ganska tuff mot honan, varför man bör ha gott om gömställen och kontrollera att honan mår bra.
Nimbochromis livingstonii kallas av ortsbefolkning¬en för "Kaligono", vilket betyder sovare. Detta namn har den fått på grund av sitt egendomliga sätt att jaga. Den lägger sig platt på sidan, viftar till lite med fenorna så att sand eller dy virvlar upp och döljer fiskens konturer och väntar på att en liten fisk ska bli nyfiken och tro att det finns något ätbart att hämta. Kommer den lilla fisken nära nog, slukar N. livingstonii fisken.
Till sin hjälp har N. livingstonii sin märkliga färgteckning. Detta kan vara en orsak till att hanarna bara håller sin lekfärg just vid leken. Annars skulle de ju inte kunna jaga. Detta märkliga beteende kan man även studera i akvariet, speciellt om det finns små yngel tillgängliga.
Honan tar upp äggen i munnen och ruvar dessa tills de kläcks. Är honan stor kan hon lägga drygt 100 ägg. Flyttas honan till ett eget akvarium kan man studera hur hon verkligen tar hand om sina yngel, ända upp till en månad. Vid fara och på kvällen tar hon in de små i munnen.
