Lever främst i kustnära sjöar där vattnet i vissa områden kan bli något bräkt och variera från helt klart till väldigt grumligt. Botten kan bestå av lera eller sand och det finns nedfallna rötter och grenar där de kan gömma sig.
Allätare som i det fria lever av växtdelar, aufwuchs och små kräftdjur. I akvariet äter den det mesta som bjuds. Mata gärna t.ex. med pellets som bas och varva med räkmix och grönsaker. Försök att variera kosten så mycket som möjligt.
Hanen blir oftast betydligt större och kraftigare än honan och utvecklar ganska tidigt en markerad pannknöl. Hanen blir också högre i kroppsformen och får längre fenstrålar än honan.
En storvuxen art som behöver ett rymligt akvarium. Lämplig inredning är relativt finkornig sand på botten, en mängd stora stenar och rötter som kan hjälpa till att bilda naturliga barriärer och revirgränser. Växter kommer förmodligen att ätas upp men vill man så kan man prova med ett par tåliga arter som t.ex. någon anubiasvariant eller möjligen Vallisneria.
Det här är en av de lugnare cikliderna i släktet och visar egentligen bara upp aggressiva tendenser i samband med lek. Vid lekdags får båda könen starkt lysande guldgula ögon kombinerat med en nästan blåsvart färg på den nedre delen av kroppen. En lekplats på en sten, rot eller liknande förbereds. Efter det att äggen lagts försvarar båda föräldrarna reviret. Äggen kläcks efter ungefär 3 dygn och larverna blir frisimmande efter ytterligare ungefär en vecka. Att notera är att fisken är relativt svår att få i lek och att kullarna vanligtvis är mindre (300-500 yngel) än hos andra i detta släkte.
En storvuxen, ståtlig och relativt fridsam ciklid som är en riktig färgklick i vilket akvarium som helst. En intressant detalj är att ungfiskar på några centimeters längd av denna art är näst intill klarblåa. Den färgen försvinner när fisken når 6-7cm.
Dess status som art jämfört med V. synspila har debatterats. DNA studier (McMahan 2010) har visat ytterst få skillnader mellan de två systerarterna och McMahan et al (2011) genomförde en morfologiskt studie där han kom fram till att de är synonymer och då V. melanurus är ett äldre namn räknas det som det giltiga, trots att V. synspila har fått större fäste i hobbykretsar.
Günther, Albert C. L. G. 1862. "Catalogue of the fishes in the British Museum. Catalogue of the Acanthopterygii, Pharyngognathi and Anacanthini in the collection of the British Museum". Catalogue of the fishes in the British Museum London. Vol 4; i-xxi
McMahan, Caleb D.. 2011. "Paraneetroplus synspilus is a junior synonym of Paraneetroplus melanurus (Teleostei: Cichlidae)". Zootaxa. (n. 2833)
McMahan, Caleb D. & A.D. Geheber & K.R. Piller. 2010. "Molecular Systematics of the Enigmatic Middle American Genus Vieja (Teleostei: Cichlidae)". Molecular Phylogenetics and Evolution. 57(3).
Miller, Robert Rush. 1966. "Geographical distribution of Central American freshwater fishes". Copeia. v. 1966 (n. 4).
Regan, Charles Tate. 1905. "A revision of the fishes of the American cichlid genus Cichlosoma and of the allied genera". Annals and Magazine of Natural History. (Ser. 7) vol. 16.
Stawikowski, Rainer & U. Werner. 1998. "Die Buntbarsche Amerikas, Band1". Ulmer Verlag, Stuttgart
Valtierra-Vega, Maria Teresa & J. J. Schmitter-Soto. 2000. "Hábitos alimentarios de las mojarras (Perciformes: Cichlidae) de la laguna Caobas, Quintana Roo, México". Revista de Biologia Tropical. (n. 48)
Kullander, Sven. 2003. "Family Cichlidae (Cichlids)". Check list of the freshwater fishes of South and Central America.
Greenfield, David W & J.E. Thomerson. 1997. "Fishes of the continental waters of Belize". University Press of Florida, USA.
Conkel, Donald. 1993. "Cichlids of North & Central America". TFH Publications.
Artigas Azas, Juan Miguel. 2008. "The Quetzal Cichlid (Paratheraps synspilus) (Hubbs, 1935)". Cichlid News Magazine. v. 17 (no. 4).
OC Cichlids
Wil Engels
| Nummer | Artikel |
|---|---|
| 202001 | Biotope Aquarium Design Contest 2019 |
| 202302 | Eld i akvariet |
