Naturlig biotop

Förekommer i södra Mexico och Guatemala i bl.a följande flodsystem, Rio Subin, Rio Chocolja, Rio Tulija, Rio Salinas (Chiapas Mexico), Rio San Pedro och i Rio San Roman. Man hittar den i dammar och tjärnar med relativt lugnt, stillastående vatten men även i långsamt strömmande vattendrag.

Föda

Fisken är en utpräglad allätare och lever av det den kommer över som t.ex insekter, larver, kräftdjur men även småfisk och växter. I akvariet äter den det mesta som bjuds. Variation i kosten är dock viktig.

Könsskillnad

Det kan vara knepigt att se skillnad på könen, framför allt på unga djur. Med vuxna fiskar är det dock något lättare. Som vanligt hos centralamerikanska ciklider blir hanen större och kraftigare. Vidare blir kroppsformen högre och med tiden utvecklar hanen ofta en ordentlig pannpuckel. Fenstrålarna blir också längre hos hanen även om de hos denna art är ordenligt långa också på honan. De otaliga svarta prickar som normalt sett täcker hanens kropp är oftast betydligt färre hos honan och vissa hos vissa honor saknas de i princip helt.

Akvariemiljö

Fisken är storvuxen och behöver mycket svängrum. Vuxna djur bör ha ett kar på minst 200 cm längd. Inredningen bör vara den vanliga i CA-akvarium, dvs. fin sand, stenar och rötter som bildar barriärer och revirgränser. Man kan prova med ett par oömma växter men risken är uppenbar att dessa slits upp och konsumeras.

Beteende & lek

Det här är en fisk med ett relativt aggressivt beteende som förstärks ännu mer i samband med lek. Hanens pannpuckel brukar också svälla ett par storlekar när det är lekdags. Fiskarna stakar ut ett revir som de sedan försvarar intensivt. Äggen läggs i en grop eller på en sten eller rot. Efter ca. 3 dagar kläcks de och larverna flyttas då till en grotta eller liknande. Ynglen blir frisimmande efter ytterligare 5-7 dygn. Parbildningen är hos denna art inte lika stark som hos många andra arter och fisken kan vara svår att få i lek. Ett tips för att underlätta det hela kan då vara att höja tempen ett par snäpp till ca. 28 grader C.

Allmänt

Argentea är tämligen aggressiv av sig, något man bör ha i åtanke när man planerar lämpliga medinvånare i karet. De enda som kan ta upp kampen med argentean beträffande aggressiviteten i viejasläktet är möjligen bifasciata eller maculicauda.