Naturlig biotop

Lever huvudsakligen i biotoper med snabbt flödande klar- eller vitvatten, ibland innehållande humussyra. Flodbottnen består av grov sand med inslag av allt från mindre stenar till stora stenblock och grova rötter. För leken söker de upp något lugnare områden. Habitatet är i princip helt utan vegetation, endast smala långa växter kan finnas i utkanterna av strömmen och kraftiga alger vid stenar på bottnen.

Föda

Livnär sig på små ryggradslösa djur, som de filtrerar fram ur bottensedimentet, men även då och då på kiselalger. Specifikt har man funnit att de äter mygg-, nattslände- och dagsländelarver. I akvarium rekommenderas små pellets som sjunker till bottnen. Därmed kan arten få utlopp för sitt beteende att sila fram mat ur sanden på bottnen av akvariet. Variera gärna med levande eller fryst mat såsom exempelvis artemia eller mygglarver.

Könsskillnad

Hanen blir något större än honan och har ett större huvud med mer utskjutande mun. Om man studerar dem noggrant kan man se skillnad på könen redan när fiskarna är små . Hanarna är slankare med ett spetsigare huvud då munnen sträcker sig fram mer. Honor har brantare huvud och rundare mage.

Akvariemiljö

Akvariet bör inredas med öppna ytor med anslutande stenar som skapar skydd. Bra filtrering och regelbundna vattenbyten rekommenderas. Bottnen bör bestå av från finare sand till lite grövre men inblandning av större stenar. Sanden ska vara utan vassa kanter då arten gärna filtrerar sanden på jakt efter matrester. Den gräver en hel del, men äter annars inte växter. Arten har en delvis tillbakabildad simblåsa då den i naturen lever i snabbflytande syrerikt vatten och därför bör det vara relativt stark cirkulation i akvariet. Bäst är att hålla en liten grupp på två till tre hanar och ungefär dubbelt så många honor. När de växer upp kommer de då att bilda en hierarkisk grupp men en dominant hane. Även ickedominanta brukar kunna bilda par i ett tillräckligt stort akvarium.

Beteende & lek

Det mest iögonenfallande med arterna inom detta släkte är dock det att de ofta ligger på bottnen stödjande sig på bukfenorna. När fisken sätter sig i rörelse ser det först aningen klumpigt ut. Arten är mellan lekperioder svagt aggressiv och främst inom arten. Den blir könsmogen först vid två års ålder och hanarna är då cirka 20 cm långa. Under lek och yngelvård kan arten vara kraftigt aggressiv och visar då upp tydligt beteende av att skydda ägg och yngel. Hanarna hos denna art bygger egna skålformade djupa bon där ofta glaset i akvariet frigörs i en oval på 20 cm. Äggen, som kan vara 200 eller fler, läggs på glaset och befruktas sedan. Äggen är kraftigt klibbiga . Ofta bygger paret ett andra bo av grus och småsten dit äggen efter befruktningen flyttas och täcks med lite grövre grus. Äggen kläcks sedan efter cirka 96 timmar och är frisimmande efter ytterligare fyra till fem dagar.

Allmänt

Släktnamnet Retroculus syftar på att ögat hos dessa fiskar ligger längre bak jämfört med många andra ciklider. Artnamnet lapidifer är grekiska och betyder ungefär stenflyttare. Arten skiljer sig från övriga i släktet då den saknar mörka ränder på stjärtfenan (hos R. acherontos kan det dock finnas svaga tunna ränder). Retroculus är trots den uppenbara likheten inte medlem av underfamiljen Geophaginae utan ingår istället i sin ”egna” underfamilj Retroculinae. Ofta räknas den ändå in bland jordätarna baserat på sitt utseende men främst sitt sandsilande beteende.

Litteratur

de Laporte de Castelnau, Francis. 1855. "Poissons". Animaux nouveaux or rares recueillis pendant lexpédition dans les parties centrales de lAmérique du Sud, de Rio de Janeiro a Lima, et de Lima au Para; exécutée par ordre du gouvernement Français pen. I-XII + 1-112

Eigenmann, C. H. and W. L. Bray , 1894 - Annals of the New York Academy of Sciences 7(4): 607-624 A revision of the American Cichlidae.

Kullander, S. O., 1998 - EDIPUCRS, Porto Alegre: 461-498. A phylogeny and classification of the South American Cichlidae (Teleostei: Perciformes). In:

Malabarba, L. R. , R. E. Reis, R. P. Vari, Z. M. S. de Lucena and C. A. S. Lucena (eds). Phylogeny and classification of Neotropical fishes.


Kullander, S.O., 1986 - Swedish Museum of Natural History, Stockholm: 431 pp.
Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Peru.


Landim, M. I., C. R. Moreira, & C. A. Figueiredo, 2015 - Zootaxa 3973(2): 369-380
Retroculus acherontos, a new species of cichlid fish (Teleostei) from the Rio Tocantins basin.


López-Fernández. H., K. O. Winemiller, & R. L. Honeycutt, 2010 - Molecular Phylogenetics and Evolution 55(3): 1070-1086 Multilocus phylogeny and rapid radiations in Neotropical cichlid fishes (Perciformes: Cichlidae: Cichlinae).


Moreira, S. S., J. Zuanon, 2002 - Acta Amazonica 32(4): 691-705 Dieta de Retroculus lapidifer (Perciformes: Cichlidae), um peixe reofílico do Rio Araguaia, estado do Tocantins, Brasil.


Newman, L., 2007 - Cichlid News 16(1): Tillgängligt på nätet: http://cichlidnews.com/issues/2007jan/retroculus.html. Keeping and Breeding Retroculus xinguensis Gosse 1971.


Reis, R. E., S. O. Kullander & C. J. Ferraris, Jr. (eds), 2003 - EDIPUCRS, Porto Alegre: i-xi + 1-729. Check list of the freshwater fishes of South and Central America. CLOFFSCA.


Smith, W. L., P. Chakrabarty, & J. S. Sparks, 2008 - Cladistics 24(5): 625-641. Phylogeny, taxonomy, and evolution of Neotropical cichlids (Teleostei: Cichlidae: Cichlinae).


Stiassny, M., 1987 - Journal of Natural History 21(5): 1311-1331. Cichlid familial intrarelationships and the placement of neotropical genus Cichla (Perciformes, Labroidei).