Naturlig biotop

I sin naturliga miljö lever den i små grunda vattenområden med stora växtgrupper och/eller rötter etc. som dem skydd.

Föda

Allätare. Alla Pelvicachromis är bottenätare och kan konsumera stora mängder detrit (organiskt slam). Den äter i akvarium allt standardfoder.

Könsskillnad

Hanarna är i regl större än honorna och har spetsigare rygg, buk och analfenor, speciellt gäller detta för bukfenorna. Stjärtfenan på hanen är kantig medan den är mer avrundad på honan. Honorna är gulaktiga med ett rött/rosa område på buken, medan hanarna ofta blir lite mer blåaktiga (färgen varierar mellan olika Kienke-varianter).

Akvariemiljö

Ett lämpligt akvarium skall innehålla flera gömställen (stenar, rötter och/eller tomma lerblomkrukor), samt vara relativt tätt planterat. Lämpligt bottenmaterial är fint grus eller sand. Den kan hållas ihop med andra arter i lämplig storlek som t.ex många Synodontis, kongotetror, men det krävs ett rejält stort akvarium om man skall ha fler än en hane av arten.

Beteende & lek

Kienke-varianterna är parbildande substratruvare som leker i grottor. Rommen (40-200 ägg per lek) placeras oftast i grottans tak. De har en bra yngelvårdnad och bägge föräldrarna vaktar sin avkomma. De tar nattetid med sina yngel tillbaka till grottan och det är viktigt att akvariebelysningen släcks före rumsbelysningen så att skymningen efterliknas. Genom att variera pH-värdet kan man "bestämma" könet på de flesta arter i Pelvicachromis-släktet. Vid ett lägre pH blir det många hanar, vid ett högre pH många honor. Den är kraftigt revirhävdande (speciellt i lekperioden) då den också gräver något. Just denna variant (Kienke) verkar något tuffare än övriga varianter i släktet.