Paretroplus menarambo

Släkte: Paretroplus
Art: menarambo
Grupp: Madagaskar
Beskrivning: Allgayer
År: 1996
Geografiskt område: Asien och Madagaskar
Typlokal: Sarodranosjön
Utbredning: Nordöstra Madagaskar
NCS Artbeskrivning: Albin Ekenberg, 2015-11-11

Naturlig biotop

Akvariepopulationen härstammar från Sarodranosjön. Möjligtvis är även fisken som återfunnits i Betsibokafloden synonym med P. menarambo. Arten lever över sand- och lerbottnar.

Föda

I naturen lever P. menarambo av snäckor och maskar. Arten har mycket vassa tänder som de kan krossa mindre snäckor med. Större snäckor biter de tag i mjukdelarna på snäckan och drar ut. De har ett födosöksbeteende där de skakar huvudet fram och tillbaka ett par gånger och på så vis virvlar undan sanden. Detta skapar en grop på ca 3-7 cm i sanden. Därefter letar de igenom om du hittar något ätbart så som maskar eller grävande snäckor. Detta beteende kan också studeras i akvarium och de är mycket effektiva på att bekämpa oönskade snäckor i akvarium så som malayisk sandsnäcka.

I akvarium accepteras den mesta maten så som exempelvis pellets, frysfoder och räkmix. Mata också gärna med daggmask eftersom de är mycket förtjusta i det.

Könsskillnad

Det är så gott som omöjligt att se könsskillnad på fiskarna i ett akvarium. Det enda sättet är att ta upp fisken och titta på könsöppningarna. Under leken kan man dock se skillnad, eftersom honan visar sitt äggrör. Hanen visar också ett fortplantningsorgan under leken, men inte lika länge som honan.

Akvariemiljö

Akvariet bör ha sandbotten och god filtrering eftersom P. menarambo hela tiden rör runt i bottenmaterialet. Som medinvånare kan man hålla andra madagaskarciklider med liknande temperament. De arter som är mycket lika P. menarambo bör man dock undvika på grund av hybridiseringsrisken. Man kan även hålla dem ihop med ciklider från andra delar av världen.

I artens naturliga biotop är vattnet mycket mjukt men de anpassar sig väl till olika vattenhårdhet. På de flesta vattenparametrar är det en tålig art, dock är de mycket känsliga för vita pricksjukan som måste behandlas omedelbart om den uppträder. För att undvika denna sjukdom se till att hålla vattentemperaturen över 25 °C, för att inte riskera något i onödan.

Beteende & lek

Arten är en mycket tacksam akvariefisk eftersom den är förhållandevis lugn. Dock kan det förekomma strider mellan fiskarna under korta perioder.

Styrkemätningarna går till på typiskt ciklidvis med "lipplocking" och diverse styrkedemostrationer. Dock är det så att när de strider blir ögat och området strax ovanför och under ögat svart. Detta gör att det kan vara underhållande att studera fiskarna när de strider

Arten verkar vara årstidslekare och leker helst under sommarmånaderna, kanske också därför som att lek sker vid en temperaturen över 27 °C i akvariet. Leken börjar med att hanen och honan visar upp sig för varandra skakande med huvudet neråt. Därefter väljs en sten eller rot ut för att placera äggen på. Ytan på leksubstratet måste vara något skrovlig annars accepteras den inte som leksubstrat. Romen är rosaaktig och kläcks efter cirka tre till fyra dagar. Arten är mycket duktiga föräldrar, men ynglen är känsliga för parasiter. På grund av detta kan det vara nödvändigt att medicinera akvariet eller filtrera med UV-filter för att odling skall lyckas. Ynglen växer sedan mycket långsamt.

Allmänt

Arten är klassad som akut hotad av UICN(2008). För några år sedan trodde man även att arten var helt utrotad. Detta efter några torra år i slutet på 90-talet där populationerna blev mindre och mindre och till slut upphörde fångsterna helt för lokala fiskemän. Artens naturliga biotop blev då mindre och mindre men även smutsigare och bottnen fick tjockare sediment. Arten hotas även av inplaterade fiskarter så som olika arter av Tilapia och Ormhuvudsfisk.

Arten tillhör en undergrupp i släktet Paretroplus som kallas Damba vilket även är lokalbefolkningens namn på denna och liknande fiskar.