Neochromis rufocaudalis

Släkte: Neochromis
Art: rufocaudalis
Grupp: Viktoriasjön och Östafrika
Beskrivning: Seehausen & Bouton
År: 1998
Tidigare vetenskapligt namn: Neochromis nigricans
Populärnamn: Viktoriatropheus
Geografiskt område: Viktoriasjön och Östafrika
Typlokal: Bwiruön
Utbredning: Viktoriasjön
NCS Artbeskrivning: Albin Ekenberg, 2012-08-30

Naturlig biotop

Den lever i naturen vid klippbottnar på djup mellan 1 och 2 meter. Där de förekommer på detta djup är de oftast den dominerande arten. Hanarna har där revir på cirka en kvadratmeter.

Föda

I naturen lever huvudsakligen N. rufocaudalis på alger som den betar ur algmattan. Dock kan arten växla detta om tillgången på annan föda är god. Vid sådana tillfällen äter den plankton, insektslarver och räkor. Detta trots att utseende för arten antyder om att det är en mycket specialiserad algätare.

I akvarium är räkmix ett lämpligt foder. Men även pellets och flingfoder med lågt proteininnehåll kan vara lämpligt foder.

Könsskillnad

Hanen blir större och har vid de flesta populationer en mycket tydlig röd stjärtfena. Därav det latinska namnet som betyder just röd svans.

Akvariemiljö

Inred gärna med relativt mycket sten för att efterlikna artens naturliga miljö. Placera helst stenarna så att de utgör naturliga revirgränser för fisken.

Beteende & lek

Hanar av arten kan vara rätt tuffa mot varandra. Därför bör man helst hålla minst tre hanar i en grupp, gärna fler för att sprida aggressionen ytterligare.

Leken sker direkt på botten utan att någon egentlig lekgrop grävs. Honan munruvar sedan 16-19 dagar, och en normal kull ligger på cirka 20-30 yngel.

Allmänt

Arten har tidigare varit felidentifierad som Haplochromis nigricans, även i vetenskapliga texter och böcker. Denna felidentifiering upptäcktes när släktet Neochromis beskrevs 1998. Men idag 10 år senare händer det att denna felidentifiering lever kvar, vilket kan vara mycket förvirrande.

Arten kallas ibland Viktoriatropheus på grund av sin likhet med släktet Tropheus i Tangayikasjön. De påminner både i utseende och beteende om varandra.

UICN anser att arten har ett livskraftigt bestånd (2008).