Naturlig biotop

I sin naturliga miljö återfinns denna art i såväl floder (ofta i relativt snabbflytande vatten) som sjöar.

Föda

Allätare och växtätare (växter och alger). I sin naturliga miljö lever denna art till stor del av aufwuchs (algmatta) som återfinns på stenar och trädgrenar, samt av trådalger. Äter i akvarium allt standardfoder, men bör ges en hel del grönfoder som gärna kan kompletteras med frysfoder. Den kan ta en del alger i akvariet.

Könsskillnad

Hanarna är i regel något längre än honorna samt har mer utdragna fenor (rygg- och analfena). Hanarna utvecklar ofta en brant sluttande panna.

Akvariemiljö

I akvariet skall det finnas gott om gömställen uppbyggda av stenar (som bör bilda flera grottor) och rötter och eventuellt kan akvariet även innehålla en del kraftiga växter. Den kan hållas ihop med andra robusta arter.

Beteende & lek

Neetroplus nematopus är en parbildande substratruvare, som leker i en grotta. Innan leken, vanligen tre till fem dagar, växlar de helt färg från att vara ljust gråblå med ett svart band och blå ögon till att bli mörkfärgade, nästan svarta, med ett vitt band och guldfärgade ögon. De 40 till 75 äggen fästs inte på någon sten eller rot, utan ligger löst. Larverna kläcks sedan efter fyra till sex dygn och ynglen är sedan frisimmande efter ytterligare en knapp vecka. Åtminstone honan behåller lekfärgen medan hon vaktar ägg och yngel. Bägge föräldrarna hjälper inledningsvis till med att vakta avkomman, men efter en tid sköts detta bara av en av föräldrarna. Arten är kraftigt revirhävdande under leken och kan även i övrigt (trots sin litenhet) vara en tämligen aggressiv fisk som ofta kan vara lite bitsk även mot andra arter.

Allmänt

Visserligen kan arten bli uppåt 16 till 18 cm, men oftast blir den inte större än 12 till 13 cm. Den kan vara känslig för nitrit. Den påstås ofta vara svår, ja till och med omöjlig att hålla med exempelvis Hypsophrys nicaraguensis.

Litteratur

Günther, Albert C. L. G. 1867. "On the fishes of the states of Central America, founded upon specimens collected in fresh and marine waters of various parts of that country by Messrs. Salvin and Godman and Capt. J. M. Dow". Proceedings of the Zoological Society of London. 1866

Bussing, William. 1998. "Peces de las aguas continentales de Costa Rica (ed 2)". Universidad de Costa Rica, San José, Costa Rica.

Chakrabarty, Prosanta & John Sparks. 2007. "Relationships of the New World cichlid genus Hypsophrys Agassiz 1859 (Teleostei: Cichlidae), with diagnoses for the genus and its species". Zootaxa. n. 1523.

Kullander, Sven & K. E. Hartel. 1997. "The systematic status of cichlid genera described by Louis Agassiz in 1859: Amphilophus, Baiodon, Hypsophrys and Parachromis (Teleostei: Cichlidae)". Ichthyological Explorations of Freshwaters. v.7(3/4).

Rogers, W. 1981. "Taxonomic Status of Cichlid Fishes of the Central American Genus Neetroplus". Copeia. n. 1981 (2)

Schmitter-Soto, Juan Jacobo. 2007. "A systematic revision of the genus Archocentrus (Perciformes: Cichlidae), with the description of two new genera and six new species". Zootaxa. n. 1603, pp. 1-78

Stawikowski, Rainer & U. Werner. 1998. "Die Buntbarsche Amerikas, Band1". Ulmer Verlag, Stuttgart

Říčan, Oldřich & L. Piálek, K. Dragová & J. Novák. 2016. "Diversity and evolution of the Middle American cichlid fishes (Teleostei: Cichlidae) with revised classification". Vertebrate Zoology. v. 66(n. 1), pp. 1 – 102

Říčan, Oldřich & R. Zardoya & I. Doadrio. 2008. "Phylogenetic relationships of Middle American cichlids (Cichlidae, Heroini) based on combined evidence from nuclear genes, mtDNA and morphology". Molecular Phylogenetics and Evolution. 49: 941-957