Naturlig biotop

Långsamflytande vatten med stor tillgång till skydd. Vattenparametrarna där arten finns varierar stort. Från rena svartvattenbiotoper, till klart vatten och vidare till vitvatten med hög halt av partiklar. Konduktiviteten har uppmätts mellan 4-15 μS/cm och pH mellan 4,1-6,1. De finns i större mängder vid strandkanter intill fallna stockar och knotiga rötter, där de finner skydd från rovdjur. De finns huvudsakligen i klara vatten men i förhållandevis sura och mjuka vatten. De hålls lämpligtvis i mer normalt kranvatten för akvariebruk utan direkta justeringar.

Föda

I beskrivningen anger författarna att H. liberifer ofta sågs metodiskt betande av alger som växte på sjunkna grenar. Hantelciklider är förhållandevis långsamma vid matning och föredrar i akvarium flytande foder eller föda som åtminstone inte omedelbart sjunker till botten. Flytande pellets med hög vegetabiliskt innehåll är utmärkt. Mindre fisk i akvariet kan också bli mat därmed ska man inte hålla dessa fiskar med alltför små tetror. Artemia, Mysis, mygglarver uppskattas som komplement till basfödan. Arten är övervägande förtjust i vegetarisk mat och äter friskt av spenat, sallad och exempelvis brysselkål.

Könsskillnad

Hannen har i vuxen ålder tydliga prickar på gällocken, vilket honorna saknar. Den röda teckningen i form av vågräta "linjer" på sidan når på hannen upp till sidolinjen medans på honorna stannar den teckningen i allmänhet under mitten på fisken. Hanarna får också längre fenstrålar på ryggfenan och bukfenorna. Hannarna blir också större än honorna.

Akvariemiljö

För att de ska trivas är det viktigt med ordentligt med utrymme och gömslen. De uppvisar mer trygghet och intressantare beteende om de har möjlighet att gömma sig under en grov gren eller liknande. Då de lägger sin rom på lutande eller lodräta ytor uppskattas även stora stenar eller trädgrenar som lutar brant ned mot botten.

Beteende & lek

H. liberifer är en larvofil munruvande hantelciklid. Äggen placeras på en lutande eller lodrät yta och i samband med att de kläcks två dagar senare tas larverna upp i munnen av föräldrarna. Där hålls de i upp till en vecka innan de släpps ut som frisimmande yngel.

Allmänt

Som unga är de svåra att könsbestämma så bäst är att starta med en grupp och låta dem para ut sig efter hand.

Namnet H. severus har under de 90- och 2000-talet används brett och vitt inom hobbyn som representation för alla arter i släktet men också av de mer pålästa som den enda art i släktet vilken är munruvande. I beskrivningen av H. libifer jämför författarna holotypen av H. severus (Heckel 1840) och kommer då fram till att det inte är den munruvande arten istället har den andra karaktärsdrag som bruten fjärde rand på flanken. Den enda kända munruvande arten i släktet är därmed H. liberifer.

Litteratur

Staeck, Wolfgang & I. Schindler. 2015. "Description of a new Heros species (Teleostei, Cichlidae) from the Rio Orinoco drainage and notes on Heros severus Heckel, 1840". Bulletin of Fish Biology. v. 15(n. 1-2), pp. 121-136.

Heckel, 1840". Bulletin of Fish Biology. v. 15(n. 1-2), pp. 121-136 Dittrich, Peter. 2014. "Herr Heckel, eine Frage: Wer ist wirklich Ihr Heros severus?". Deutsche Cichliden Gesellschaft- Informationen. v. 45(n. 1), pp. 21-24.

Heckel, Johann Jakob. 1840. "Johann Natterers neue Flussfische Brasiliens nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden)". Annalen des Wiener Museums der Naturgeschichte. pp 325-471.

Kullander, Sven. 1986. "Cichlid Fishes of the Amazon River Drainage of Peru". Swedish Museum of Natural History. Cichlids Amazon. pp. 1-431.

Regan, Charles Tate. 1905. "A revision of the fishes of the American cichlid genus Cichlosoma and of the allied genera". Annals and Magazine of Natural History. (Ser. 7) vol. 16; pp 60-77; 225-243; 316-340; 433-445.

Schindler, Ingo. 2015. "Zum Problem der Identität von Heros severus Heckel, 1840". Deutsche Cichliden Gesellschaft- Informationen. v. 46, no. 6, pp. 116-120.

Stawikowski, Rainer & Uwe Werner. 1995. "Heros – 2. Die Typusart ist Maulbrüter". Die Aquarien- und Terrarien-Zeitschrift (DATZ). v. 48, pp. 422-427.

Stawikowski, Rainer. 1994. "Maulbrütende Heros!". Die Aquarien- und Terrarien-Zeitschrift (DATZ). v. 47, p. 212.

Stawikowski, Rainer & U. Werner. 1985. "Die Buntbarsche der Neuen Welt. Mittelamerika". Essen