Endemisk för Jordanfloden där den idag huvudsakligen förekommer i Galileiska sjön (=Genesarets Sjö=Lake Kinnereth=lac de Tibériade) samt i mindre tillflöden till Jordanfloden längre söderut (Bet She'an-området). Typlokal är ett källflöde till Galileiska sjön på västra sidan: Ain el-Moundawarah nära nuvarande Magdala. I sjön
förekommer den framför allt på grunt vatten längs stränderna i en biotop som karaktäriseras av mycket sten. Flera cichlidarter har utrotats i området och den här arten anses som hotad av både torka och reglering av vattennivån i sjön.
Arten är den enda haplochrominen utanför Afrika. Man anser att den isolerades för minst 3 miljoner år sedan och uppstod alltså ungefär samtida med det tilapiina släktet
Tristramella. Ändå erinrar den i utseende mycket om t ex Astatotilapia burtoni från Tanganyikasjön.
I naturen lever hanar till stor del på sniglar medan honor och ungfiskar äter insekter och larver.
Hanen har äggfläckar på analfenan och är lite större än honan. Han har dessutom trubbiga tänder fram i motsats till honor och ungfiskar.
Arten förekommer mycket sällsynt i hobbyn.
Hanen gräver en lekgrop vid en sten. Honan är munruvande. Ynglen släpps efter ca 17 dagar vid 28 grader Celsius. Efter att honan spottat kan hon ta upp ynglen i munnen de närmaste dagarna men försvarar därefter bara yngelsvärmen ytterligare en liten tid. I naturen leker arten under vår-försommar.
Eventuellt kan det finnas skillnader mellan sjöpopulationen och bäckpopulationen.
Källor:
Lortet, L. 1883. Études zoologiques sur la faune du lac de Tibériade, suivies d'un aperçu sur la faune des lacs d'Antioche et de Homs. I. Poissons et reptiles du lac de
Tibériade et de quelques autres parties de la Syrie. Archives du Musée d'Histoire Naturelle de Lyon v. 3: 99-189, Pls. 6-18.
Goren, M. & Ortal, R. 1999. Biogeography, diversity and conservation of the inland water fish communities of Israel. Biological Conservation 89: 1–9.
länk till beskrivning på Cichlid forums
Nummer | Artikel |
---|---|
201301 | Astatotilapia flaviijosephi (Lortet, 1883) |