Den lever mest vid klippkuster med små och medelstora stenar. De förekommer mest där det inte stupar så brant. I enstaka fall hittas de även vid sandstränder.
I naturen lever de huvudsakligen på mygglarver. Även en del alger följer med eftersom de söker sin mat i bottenmaterialet. I akvarium accepteras de flesta foder.
Hanarna blir större, mer färggranna och har tydligare äggfläckar. Honorna förekommer också i sällsynta fall vid vissa populationer som WB (white blotch). I extremt sällsynta fall kan även hanar bli WB. Man känner även till ett fall med en OB-färgad (orange blotch) individ.
Inred gärna med ett par stenar eftersom det är väldigt stenigt i deras naturliga biotop. De bör heller inte ha alltför stökiga medinvånare. P. chilotes har en förhållandevis stor mun och kan därför ta större fisk än de flesta andra viktoriaciklider.
Detta är en lugn art, dock ändrar de temperament runt leken, då hanarna kan slåss en hel del. P. chilotes behöver vara avsevärt mycket större än de flesta andra viktoriaciklider för att leka framgångsrikt. De leker vanligtvis uppe på en sten. Honar ruvar äggen i munnen ca 16-18 dagar och lämnar vanligtvis mellan 20-30 yngel.
De stora läpparna utvecklas först när fisken är ca 7 cm lång. Arten ses som sårbar i sin naturliga miljö UICN (2008)
| Nummer | Artikel |
|---|---|
| 200802 | Guide till viktoriaciklider |
| 201401 | Victoriacichlider – De findes stadig! |
| 198204 | Viktoriaciklider |
| 198601 | Viktoriasjön och dess ciklider |
