Annons
Förekommer i huvudsak i vattendrag med sandbotten och söker där föda i sanden. Likt många jordätare finns de i många biotoper och kan även påträffas i grunda vatten intill växtlighet med nedfallna trädgrenar såväl som multnande växtmaterial från omgivande vegetation. Typiskt är också en variationsrik botten med stenar sand och grus, med sin specialitet att filtrera sand i sitt sökande efter föda är sand ett viktigt element i deras biotop.
Stora yngelkullar förekommer i svagt strömmande och grunda vatten med stora ansamlingar av löv och annat material från närliggande skogar.
I naturen äter de växtdelar och insekter som gömmer sig i sanden eller det fina gruset, även mindre fiskar kan ätas men är inte den huvudsakliga födan. I akvarium kan sjunkande små pellets användas som ger en möjlighet att bibehålla beteendet som är så representativt för arten. Mata gärna upprepande tillfällen och lite åt gången.
Arten är väldigt svår att könsbestämma. Hos vuxna djur är honorna mindre och har kortare fenstrålar på bukfenor och ryggfenan. Hanarna kan uppvisa en skarpare lutning på huvudet och allmänt något maskulinare drag. Lämpligen köps en mindre grupp in för att låta dem para ut. Hannarna får en markerad knöl på huvudet som vuxna.
Då de har ett beteende som innefattar ett mer eller mindre ständigt silande av finns sand genom munnen och ut genom gälarna är det viktigt att erbjuda en botten av finkornig sand (0-2mm) utan vassa kanter. Blir de för mätta av att matas för mycket kommer beteendet att sila sand minska. Även om de naturligt förekommer runt sandbankar med starkt ljussken föredrar de något mörkare belysning i akvarium. En inredning som ger möjlighet för fisken att gömma sig under en gren där de är i skydd från belysningen är lämpligt. Annars krävs förhållandevis stora öppna sandytor.
Tänk också på att om möjligt placera akvariet på ett ställe i rummet som inte utsetts för alltför mycket störning som förbipassage eller plötsliga rörelser utanför akvariet då det stressar fisken. Det viktigt med god filtrering för att hålla en hög vattenkvalitet.
Parbildande art som dock kan byta partner i ett akvarium med många individer. De är biparentala ovofila munruvare. Äggen läggs på ett vågrät eller lutande underlag som noggrant gjorts ren och tas omedelbart upp av föräldrarna efter befruktning. Äggen kläcks efter 2-3 dagar och ynglen är sedan frisimmande efter ytterligare 7 dagar. De vaktas då noggrant av båda föräldrarna.
G. proximus har en väldig hög kropp även för att vara en Geophagus och känns bland annat igen på ett svart streck vid nedre delen av gällocket och på det kanske mest utmärkande draget i form av den rombformade fläcken på sidan.
Namnet proximus indikerar att den liknar andra jordätare vilket är ganska karakteristiskt för släkten, där det ofta är små skillnader mellan olika arter. De är inte lämpliga att hålla som ensamma individer utan en liten eller ännu bättre större grupp är att föredra.
Arten tillhör megasema-gruppen.
| Nummer | Artikel |
|---|---|
| 200903 | Därför är jag en earthaholic! |
| 199509 | Förstagångsodlingen |
| 199510 | Förstagångsodlingen |
