Naturlig biotop

De lever i mindre till medelstora vattenflöden som går genom kraftigt bevuxna områden med överhängande buskage vilket ger skugga åt fiskarna invid flodbankerna. Vattnet går från klart till rena svartvatten där vattnet är mjukt och har ett neutralt pH. Vanligvis saknas vegetation i vattnet men det kan förekommer crinumlökar och näckrosor. Botten består av fin sand, lera eller slam från nedbruten biologisk material. Det förekommer också bitvis gott om nedfallna grenar, träd och löv som bildar effektiva gömställen och grottor till fiskarna.

Föda

I naturen är de allätare men föredrar insekter och deras larver som de letar fram i bottensubstratet, men äter även halvt nedbrutna växtdelar och aufwuchs som växer på bottnen. I akvarium föredrar de att äta från botten och därför är långsamt sjunkande pellets att föredra. Varva gärna med levande foder eller fryst mat i form av exempelvis artemia, mygglarver och mysis.

Könsskillnad

Svårt att se skillnad på könen då de är små. Hanen blir dock med tiden något större får en brantare panna och något spetsigare och längre fenstrålar på de opariga fenorna (analfenan, ryggfenan och stjärtfenan). Honor får liksom hos Pelvicachromis en rundare mage med svag rosa-röd ton under lek. Honorna får också regnbågsskimrande linje längst ut på rygg- och stjärtfenan.

Akvariemiljö

Arten är aggressiv mot artfränder och kräver därför ett förhållandevis stort utrymme med tanke på dess storlek. I övrigt är det en skygg art och det är därför lämpligt att inreda med gott om gömställen i form av rötter stenar och växter. Då de är grottlekande är det bra om akvariet inreds med grottor eller rötter som läggs så grottliknande utrymmen bildas. Även halva kokosnötter går att använda för att bilda lekgrottor. Går bra att hålla med andra arter om akvariet är stort nog. Arter som Afrikanska killifiskar, gurami och arter från Pelvicachromis-släktet brukar går utmärkt att hållas ihop med arten.

Beteende & lek

I naturen leker de hela året men totalt sett är det högre aktivitet på lek under regnperioden. Arten är parbildande ovofila munruvare. Arten leker helst i grottor eller grottliknande formationer. Efter att äggen är lagda tar honan dem omedelbart i munnen och börjar munruvningen. Efter andra dagens ruvning byter föräldrarna av varandra flera gånger i om dagen, vilken är ett spännande beteende att iaktta. Detta pågår till ynglen är frisimmande vilket brukar ske 10-12 dagar efter leken. Därefter kan föräldrarna ta in ynglen i munnen vid fara ytterligare en vecka. Yngelvården sker totalt under cirka sex veckor. En lek brukar ge upphov till 40-50 yngel.

Allmänt

Namnet "conjunctus" betyder ungefär "gå ihop" och syftar till de två horisontella linjer som möts längs fiskens sida, vilken är den egenskap som också skiljer den åt från övriga arter i släktet. Arten bedöms som hotad av IUCC, men den odlas på i Europa och det går att få ta på exemplar.

Litteratur

Lamboj, Anton. 2001. "Revision des Chromidotilapia batesii/finleyi-Komplexes (Teleostei, Perciformes), mit der Beschreibung einer neuen Gattung und dreier neuer Arten". Verhandlungen der Gesellschaft für Ichthyologie. 2 (2001)

Lamboj, Anton. 2004. "The Cichlid Fishes of Western Africa". Birgit Schmettkamp Verlag.