Naturlig biotop

I sin naturliga miljö återfinns den i områden där det är gott om gömställen bland vegetationen. Vattnet är oftast mycket mjukt och relativt surt.

Föda

Köttätare (små ryggradslösa djur) och allätare. Äter i akvraium levande foder kombinerat med frys- och torrfoder.

Könsskillnad

Hanen är större, färggrannare och har förlängda rygg-, stjärt-, buk- och analfenor. Honan är gulaktig med svarta markeringar på huvud, kropp och fenor.

Akvariemiljö

Akvariet skall innehålla gömställen (stenar och rötter) och vara tätt planterat med växter. Lämpligt bottenmaterial är fin sand som helst skall vara relativt mörk. Cirkulationen i akvariet får inte vara alltför kraftig.

Den kan hållas i sällskapsakvarium tillsammans med malar och mindre Loricariidae och Corydoras. Många av dessa är dock romrövare vilket man bör ha i åtanke då det blir ett visst "svinns" på yngel om man har dessa ihop. En lämplig mal som inte brukar röra rommen är Otocinclus. Lämpligt sällskap är också olika tetror (inte de större arterna och inte de allra minsta) förutsatt att det rör sig om relativt fredliga arter.

Beteende & lek

Viejita´s dvärgciklid är revirhävdande men relativt fredlig. Den är substratruvare och lekplatsen är en grotta där äggen (80-120 per lek) placeras i grottans tak. Det finns dock relativt få rapporter om denna arts lekbeteende. Man kan dock anta att dess lekbeteende i huvudsak påminner om andra Apistogrammors.

Om man har mer än en hane krävs ett betydligt större akvarium än vad som anges ovan. Bäst är en mindre grupp med flera honor per hane. De är s.k. haremruvare (men kan också fungera parvis), vilket innebär att en hane kan leka av flera honor under samma period.

Allmänt

Det finns flera olika A. viejita-populationer som färgmässigt skiljer sig en del åt, en del är anspråkslöst färgade, medan andra är betydligt färggrannare. Det finns också några odlingsvarianter.

Den är nära släkt med A. macmasteri och det är också vanligt att dessa bägge arter blandas ihop i handeln, allt som oftast saluförs också olika former av korsningar där dessa bägge arter är involverade (se bl.a. foto i artikeln från Zierfische & akvarium i Ciklidbladet 4 / 2005). Den har visat sig vara något ömtåligare än de flesta andra Apistogramma.