Lever i en kvarleva av en flod i Eritrea där bottnen främst är täckt av i huvudsak fin sand blandad med grövre stenar. Floden har fortfarande ett svagt flöde och är grumlig på grund av små sandpartiklar, men också av naturgips i stora mängder som följder med strömmen. Det fanns inga växter i området för fångstplatser eller i intilliggande områden. Vattnet i floden är runt 29 grader och har en konduktivitet på 10000 µS och strax över 8 i pH.
Livnär sig troligtvis i huvudsak på alger som den betar av stenar och från bottnen. I en analys av maginnehåll hos den besläktade D. dinicolai fann man i huvudsak alger och växtdelar längs hela tarmkanalen som för övrigt är mycket lång och snirklig. Tarmen är på den arten 7,6 gånger längre än fiskens totallängd. Det finns dock skäl att tro att D. sp. "sukoray" är opportunistisk när det gäller födan, då det är allmänt ont om föda och i akvarium är det ytterst matvillig på vad som än erbjuds. I akvariemiljö tar den pellets av olika slag, men utfordra med fördel med ett foder med högt vegetabiliskt innehåll.
Dominanta hanar skiljer sig markant från honorna på sin stora gultonade pannpuckel. Hanarna är också något större än honorna. I övrigt är hanarna gul-grå i färgen medan honorna intar en något blekare färg. Som unga och även upp i lekmogen ålder är de ytterst svåra att skilja åt.
I ett akvarium på över 200 liter kan flera par hållas. Inred med finkornig sand uppblandad med stenar av olika storlek. Gömställen minskar aggressionerna mellan arter och inom arten. Regelbundna vattenbyten rekommenderas.
Hanen gräver inga stennästen men mindre kraterliknande gropar i sandbotten, vilka kan bli 10-20 cm i diameter, som de sedan försvarar under lek. Enligt Anton Lamboj är Danakilia liksom dessa nära släktingar Iranocichla och Alcolapia maternala munruvare.
Anton Lamboj var egentligen på resa för att studera sjön Lake Abaeded, men på grund av problemmed lokal befolkning gick inte det och de hamnade vid floden Sukoray istället och fann denna art tillsammans med två obeskrivna Aphanius.
Arten har fått sitt handelsnamn av del tydligt gula färg huvudpuckeln utvecklar på hanar med åldern och detta skiljer sig åt från övriga i släktet.
Litteratur
Anton Lamboj, 2015, Departmental Seminar Integrative Zoology, summer term.
Stiassny, Melanie & Giuseppe de Marchi & Anton Lamboj. 2010. "A new species of Danakilia (Teleostei, Cichlidae) from Lake Abaeded in the Danakil Depression of Eritrea (East Africa)". Zootaxa. 2690
Lamboj, Anton. (December 02, 2010). "Danakilia dinicolai Stiassny, de Marchi & Lamboj, 2010". Cichlid Room Companion.
Chiozzi, Giorgio. 2015. "Pesci nel deserto. Spedizioni nella Dancalia eritrea". AIC bollettino. v. 22(n. 4).
Lamboj, Anton. 2015. "Afryka znana i nieznana". Tanganika Magazyn. v. 17.
Trewavas, E. (1983) Tilapiine Fishes of the genera Sarotherodon, Oreochromis and Danakilia. Trustees of the British Museum (Natural History), London, 583 pp.
Lamboj, Anton. 2015. "Some like it hot - cichlid fishes from extreme environments". Tanganika Magazyn. v. 17, pp. 88-96
| Nummer | Artikel |
|---|
Sök
Ciklidbladet
Artregister
Växter
Forum
Medlem
Köp & Sälj
Rabatt