Finns i långsamflytande, nära stillastående, svartvattenbiotoper. Flodbottnen är ofta täckt av mängder med grenar och halvt förmultnade löv som bildar mängder med gömställen. Vattnet är mjukt och har ett lågt pH-värde.
I naturen äter de små vattenlevande insekter som de finner frisimmande eller då de bökar i bottensedimentet. I akvarium äter arten de flesta typer av flingfoder och pellets av de allra minsta storlekarna. Bjud också regelbundet på mygglarver, artemia och annat fryst eller ännu hellre levande foder. Långvarig diet på torrfoder rekommenderas inte.
Hanen är avsevärt färgrannare och vissa former får kraftigt mörklila läppar, medan honan har en brungul grundfärg. Båda könen har en brett (två fjäll brett) vågrätt band över sidan vilket är ett av kännetecknen för arten. Hanen får också förlängda fenstrålar och blir betydligt större.
Såsom för alla Apistogramma skall vattencirkulationen hållas till ett minimum om inte helt stillastående. Inred akvariet med gott om gömställen och områden där arten kan få utlopp för sitt beteende att rota i bottensedimentet i jakt på föda. Undvik alltför stark belysning då det leder till en skygg art som du alltför sällan får se. Är akvariet stort nog kan flera grupper hållas. I så fall krävs väl separerade områden med förtätade gömställen. Vattenbyten sker med fördel i små mängder men ofta för att hålla vattenvärdena så konstanta som möjligt. Arten kan vara svår att få att leka, men när de väl hittat varandra och miljön är tillfredställande leker fiskarna både frekvent och med stor avkomma som växer snabbt. Vid högre pH bli avkomman färre och deet är lämpligt att försöka sikta på runt 5,5 i pH
En aktiv, nyfiken och rörlig ciklid som utnyttjar även det större akvariet till fullo. Aggressionen mellan honor kan i för små akvarier leda till dödsfall. Ett par kan hållas i förhållandevis små akvarier. Som många Apistogramma är arten grottlekande och honan lägger rommen inne i grottan medan hanen sprider sin säd utanför öppningen. Efter befruktningen gräver ofta honan igen den enda öppningen till grottan. Först när ynglen är frisimmande kommer de tillsammans ut i akvariet igen. Då arten är utpräglad haremslekare kan hanen leka med andra honor om sådana finns i akvariet. Varje hona bör i så fall ha ett revir om minst 30 cm i diameter. Vid vallning av ynglen kommer hon jaga bort alla hot inom ungefär det området. Temperatur över 26-27 grader ger nästan uteslutande hanar bland avkomman, men redan vid en grad lägre fås ett helt balanserat antal av de båda könen. Lämplig temperatur är runt 25 grader celsius.
A. wilhelmi", är ett lite bedrägligt namn på arten då det påminner om ett vetenskapligt namn, men denna arter är ej beskriven och bör inte förväxlas med en sådan. A. sp. "abacaxis" är ett bättre namn då det påminner om var arten upptäcktes, Rio Abacaxis (A227). Horst Linke & Mario Wilhelm fångade A227 1999 & Linke introducerade den sedan under namnet A. sp. "Wilhelmi". A. cf. sp. "Abacaxis (Marimari)" (A228) finns i den närliggande Rio Marimari, Brasilien. A228 togs för övrigt in till Japan 2002 som A. pulchra, Marimari. Det är endast små skillnader mellan formerna, bland annat små skillnader i mönstret på stjärtfena. Troligtvis rör det sig om olika varianter av samma art. Förutom mönstret på stjärtfenan går det laterala (vågräta) bandet hos A227 en liten bit in på stjärtfenan medan hos A228 går bandet längre in på fenan.
Arten ingår i:
agassizii gruppen
pulchra komplexet
Linke, Horst. 1999. "Neue Apistogramma-Arten: Apistogramma sp. "Wilhelmi" - eine neue, farblich interessante Art aus dem Apistogramma agassizii-Formenkreis". Das Aquarium. v. 33 (n. 361 7/99)
Koslowski, Ingo. 2002. "Die Buntbarsche Amerikas – Band 2: Apistogramma & Co". Verlag Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart.
Römer, Uwe. 2006. Apistogramma sp. "Wilhelmi". Cichlid Atlas 2: Natural History of South American Dwarf Cichlids – Volume 2.
Stawikowski, Rainer. 2005. "Datz-Special Publication: Südamerikanische Zwergcichliden/South American Dwarf Cichlids". Eugen Ulmer KG, Stuttgart
