Naturlig biotop

I sin naturliga miljö återfanns den främst över lerbottnar samt i ovanliga fall över sandbotten.

Föda

En snäckätare som både krossar mindre snäckor hela och suger ut mjukdelarna på större snäckor. I undanstagsfall äter den även insekter. I akvarium är räkmix ett bra foder men det är bra och nästan nödvändigt att komplettera med ett kraftigt foder så som andra frysfoder eller flingor/ pellets. Med denna art måste man sköta matningen noggrant. Slarvar man går de ner sig direkt vilket leder till att de drar på sig sjukdomar och dör.

Könsskillnad

Hanarna har svarta bukfenor och äggfläckar på analfenan, samt röda stråk i de opariga fenorna. När de inte leker är hanarna relativt oansenliga. Vid leken blir de gulaktiga med svarta ränder. Honorna är oftast något rundare om magen och har normalt sett en analfena som inte går förbi stjärtspolen, medan hanens analfena går förbi stjärtspolen.

Akvariemiljö

I akvarium behöver man inte ha allt för många gömställen utan de funkar bra med mycket sand. Det viktigaste är att det är lugnt och att konkurrensen om maten är nästan obefintlig.

Beteende & lek

En mycket lugn, stillsam och något skygg fisk. Lämpligast är att ha dem i ett artakvarium. De klarar konkurrens från andra ciklider dåligt och måste vara rätt mycket större än sällskapet om man ska ha dem med andra och då lugna fiskar. De är även dåliga på att konkurrera om mat. Arten är likt alla andra ciklider från Viktoriasjön munruvare. Leken sker på botten utan någon särskild lekplats. Det är ingen särskilt lättlekt art men de ger ofta kullar på 30 till 40 yngel. Ofta leker flera honor samtidigt, men sedan kan dröja länge innan de leker igen. Honorna ruvar sina ägg/yngel i 16 till 18 dagar.

Allmänt

Arten är med största sannolikhet utdöd i naturen och finns endast kvar hos ett fåtal engagerade hobbyister. Detta eftersom det i princip inte finns några universitet eller dylikt som bedriver bevarandeprogram längre. Eftersom de mycket sällan visar sin färgglada sida är det knappt några affärer eller grossister som har dem heller. Arten har inte setts till i Viktoriasjön sedan tidigt 1980-tal. Många andra arter som inte setts på flera år har däremot visat sig finnas kvar nu när beståndet av nilabborre och tilapia har gått ner kraftigt. Många av dessa arter som man har trott varit utrotade har nu fullkomligt exploderat i antal.