Malawisjön; västkusten från Ngara ner till ön Chirwa; östkusten från Nkanda ner till Manda. Här lever den i de översta tre metrarna, aldrig djupare än sex meter, i klippbiotopen. Det finns två närbesläktade arter (Ps. tursiops och Ps. sp. “tursiops mbenji”). Dessa blir dock något större. Alla tre går under populärnamnet “delfin-mbunas” (tursiops kommer av att de, enligt autorerna, liknar den flasknosade delfinen Tursiops truncatus).
Räkmix är lämpligt, även om den i naturen betar mindre alger än sina artfränder.
Hanarna är färggrannare och honorna har ett karakteristiskt mönster med rader av mörka fläckar längs med övre delen av kroppen.
En livlig fisk som denna skall helst hållas i ett akvarium som är minst 100 cm långt och med den vanliga skötseln; Vattenbyte varje vecka och ordentlig fart på vattnet.
Arten i fråga är inte lika aggressiv som sina två släktingar. Detta kan bero på att den inte är lika specialiserad på att äta alger som de två andra, utan mer jagar insekter och invertebrater. Man har funnit invertebrater i magen hos dem. Studier i naturen visar att den inte lika ofta betar alger som de andra två.
"Delfin mbunas":arna har en spetsig nos och kommer därför åt att plocka alger och annat i sprickor och trånga utrymmen som inte vanliga ”plattnosade” algätande mbunas kan göra.
Hanarna försvarar sitt lekrevir ihärdigt och leken sker i en grotta på vanligt munruvarmanér.
Ps. sp. “tursiops chitande” blir ca 10 cm.
Nummer | Artikel |
---|