Naturlig biotop

I naturen återfinns denna Aulonocara vid Vua och Ngara i den norra delen av Malawisjön. Arten påträffas normalt på relativt djupt vatten, 15-20 meters djup, i övergångszonen mellan klippor och sandbotten. Större grupper med ej revirhävdande hanar och honor observeras tillsammans. Endast ett fåtal revirhävdande hanar färgar ut i lekdräkt.

Föda

Som andra Aulonocaror söker den naturligt sin föda i sanden genom att sila fram små ryggradslösa djur. Till sin hjälp har den tryckkänsliga porer som sitter på undersidan av huvudet. I akvarium fungerar med fördel räkmix som kan kompletteras med frysfoder och torrfoder.

Könsskillnad

Hanen har en silverfärgad grundfärg med blått huvud och en ryggfena som går från gult till blått och avslutas med en svart kant. Stjärtfenan går också i gult. Bukfenorna är svarta och analfenan är svart med stora äggfläckar. Den är mer nedtonad i färgnyanserna än sina släktingar. Honan är silvergrå med kraftiga äggfläckar på analfenan. Hanen kan uppnå en storlek om 10 cm, medan honan uppnår ca. 9 cm.

Akvariemiljö

Som för de flesta Aulonocara inreds ett akvarium med fördel med finkornig sand och många hålor eller grottor så att det finns gott om gömställen och lekplatser. Till en storlek av 200 liter är en lämplig fördelning 2+5, antalet kan utökas med fler hanar och honor om akvariet är större.

Beteende & lek

Under tiden för lek och yngelvård är hanarna lätt revirhävdande. Reviret består oftast av en mindre grotta i direkt anslutning till sandbottnen i vilken också leken sker. Honorna går i små grupper över sandbottnen, men oftast i närheten av reviren. Arten är munruvande och en normal kull innehåller ca. 20 yngel. Det är honan som står för ruvande och vård av frisimmande yngel.

Allmänt

Arten kallades tidigare Aulonocara aquailonium, men det var en felbeskrivning 1990 av Ad Konings och den är numera åter en egen art.