Naturlig biotop

Malawisjön, Afrika. M. lepidiadaptes lever i den grunda klippregionen kring Mankanjila Point nära Fort Maguire.

Föda

Att hålla denna födospecialist i våra akvarier ställer sällan till några problem, M. lepidiadaptes äter i stort sett allt som bjuds; pellets, torrfoder, mysis, räkmix m.m. Det kan dock ibland bli problem om man håller många M. lepidiadaptes tillsammans med olika haplis-arter. Risken finns alltid att de kan ge sig på och "skala" av någon fisk. Denna kan då inte som i naturen simma undan, utan blir ihjälbiten.

Könsskillnad

Storleken och färgen skiljer inte speciellt mycket på ungdjur, men dominerande hanar har en lysande ljusblå grundfärg. Honorna och icke dominanta hanar är färgade i en ljusbeige färgnyans med längsgående ränder efter den långsträckta kroppen.

Akvariemiljö

Lämpligt vatten för denna art är DH 8 - 12, och ett pH över 8,0.

Beteende & lek

Den här arten har ett säreget sätt att skaffa sig sin föda på; den livnär sig i sjön på andra fiskarters fjäll. Speciellt olika Haplis-arter får släppa till delar av sin kropp för att livnära M. lepidiadaptes. Detta beteende tror man (Konings -89) har utvecklats från ett beteende som putsare, vilket har observerats hos närbesläktade M. parallellus.

M. lepidiadaptes lever i grupper med både hanar och honor, vilka gemensamt söker sin föda inom sitt område. I våra akvarier går det oftast bra att hålla dessa fiskar utan att riskera avskalade medinvånare. Allra säkrast är dock att hålla dem ihop med olika mbunas, vilka de inte ger sig på.

Håller man fler hanar tillsammans så kommer bara den mest dominanta hanen att färga ut och leka av honorna. Leken går till på sedvanligt sätt, och honan ruvar de ca 20 - 30 äggen i munnen 20 - 24 dygn. Ynglen tar direkt nykläckt artemia och cyklops, de växer relativt snabbt för att efter bara några månader hålla en storlek av omkring 3 cm.

Allmänt

Hanen blir ca 12 cm, honan något mindre.