Ja, vi drog alltså den mullige fyrfotingen vid nosen, men nu fortsatte kampen om acasiaträdet och dess frukter, Worumboru och mig. Plötsligen efter sitt femtielfte dundrande anfall mot den nu starkt reducerade stammen stannade monstret upp! Intensivt med de små runda ögonen riktade som gamla grammofontrattar mot söder. Vi hörde också ett fjärran mullrande ljud och det slog oss att den eldsprutande draken under trädet var telepatisk och nu kallat hit en hel flock vildsinta monster. Det ...