I Ciklidbladet nr 3/96 berättade jag om mina Mastacembelus-ålar, eller "snabel-ålar" som man säger i Danmark. I artikeln beskrevs honans i ett par veckor växande äggrör och tilltagande bukomfång, hennes närmande till hanen och hur hon plötsligt en morgon var smal igen. De hade av allt att döma lekt under natten i sällskapsakvariets bakre del där honan höll till den kommande veckan och syntes därför bara sporadiskt. Nåväl. Några yngel blev det inte och jag riktade mina misstank...