En kulen höstkväll ringde en viss Lars-Erik till mig och sade att han
minsann skulle inspektera min samling fisk. Lätt förvirrad och intet ont
anande hälsade jag honom välkommen. Någon dag senare stod han
mycket riktigt på trappan med snusdosan i hand.
Efter mycket pratande alltmedan prillorna for ut och in och upp och ner, så
började den otäckingen lägga ut texten om att jag borde allt skriva en artikel
i hans kära blad och inte bara gotta mig över andras arbeten...