I sin naturliga miljö förekommer denna art i klippbiotopen där den är vanligast i den mycket grunda och ofta turbulenta övre delen.
Den är i huvudsak växtätare (fintrådiga alger och kiselalger) men tar även en del plankton. Är i akvarium allätare men en blandning av torrfoder som innehåller vegetabilier samt levande och fryst foder är lämplig kost.
I sin naturliga miljö förekommer denna art i klippbiotopen där den är vanligast i den mycket grunda och ofta turbulenta övre delen.
Den är i huvudsak växtätare (fintrådiga alger och kiselalger) men tar även en del plankton. Är i akvarium allätare men en blandning av torrfoder som innehåller vegetabilier samt levande och fryst foder är lämplig kost.
Honorna är silverfärgade och har inte hanarnas vackra färger. Hanarna blir också något längre.
Ett lämpligt akvarium skall innehålla en stor yta med finkornig sand men även innehålla en klippdel. Bäst är att införskaffa en liten grupp med en stor dominerande hane, en mindre hane och 4-5 honor. Lämpligt sällskap i akvariet är en del andra sandciklider samt några par från Lamprologus-gruppen. De passar inte ihop med tuffa fiskar som Tropheus, Simochromis, Petrochromis, Cyphotilapia etc.
Ophthalmotilapia ventralis är maternala (honan ruvar) munruvare där honorna ruvar ca. tre veckor. Antal yngel per kull brukar ligga på ca. 20-40.
Det finns många olika varianter vars hanar skiljer sig ganska mycket från varandra. De sydliga varianternas hanar är oftast ljust blå med svarta fläckar på kroppen, norr om de blå varianterna på sjöns bägge sidor återfinns de gulaktiga varianterna, norr om de gula (återigen på sjöns bägge sidor) återfinns de svart och vit-färgade varianterna.
Mats Olofsson
Sök
Ciklidbladet
Artregister
Växter
Forum
Medlem
Köp & Sälj
Rabatt